Kapitel 8: En farlig idé

Sötnos flög ivrigt upp ur sängen med Bullan tätt efter sig. Dethär går fantastiskt, jag behöver bara hoppa ner och... Men när hon tittade ner genom det öppna fönstret blev hon nästan vimmelkantig. Hon hade ju förstås glömt att de befann sig på våning sju, den högsta våningen på hotellet. Och det var högt uppe, det kan jag lova. Sötnos suckade förtvivlat och sade:
-Å nej, nu kommer vi ju aldrig bort härifrån! Hon slängde sig i en fotölj som var nära till. Bullan kröp försiktigt upp i hennes famn. Men just då fick Sötnos en idé. Hon hoppade glatt upp igen så att Bullan föll ner med en duns. Hon rusade in i badrummet och slängde upp skåpdörren.
-Brilliant! Sade Sötnos för sig själv. Sedan började hon riva ut alla lakan, handdukar, och filtar hon bara hittade. Hennes idé gick ut på att använda lakanen, handdukarna, och filtarna som ett band, alltså binda fast dem i varandra, så hon kunde klättra ner till balkongen några våningar under henne. Därifrån skulle hon gå in i hotellrummet balkongen hörde till, och därifrån till korridoren föratt undersöka lite grann. Lite spionjobb kan väl inte skada? 
Efter en vinglig färd ner till balkongen med en kanin i famnen, och efter lite smygande föratt inte bli upptäckt i den främmande personens hotellrum var hon äntligen fri.
-Var ska vi börja, Bullan? Undrade Sötnos och tittade ner på sin stackars kanin som såg lite uslig och vimmelkantig ut efter resan ut ur hotellrummet. Bullan tittade tillbaka mot henne. Den iaktog städerskan som noggrant putsade en glasdörr.
-Så mot städskrubben! Förkunnade Sötnos. Sedan marscherade de iväg, med näsorna i vädret utan att ha en aning vad som väntade dem...