Idag när jag vaknade, var julpyntningen färdig. Jag hade fått en rosa julgran i mitt rum, pryden med bollar och glitter samt ljus. I matsalen hade alla vita bordsdukar bytts ut till röda med guldiga krumelurer. Också alla andra rum hade fått en julaktig känsla. Jag tittade på min kalender, och kom ihåg att jag skulle på Café med Yasmine idag klockan tolv. Klockan var redan halv nio! Varför hade inte assistenterna väckt mig? De vet ju att min morgonrutin inklusive sminket och kläderna tar åtminstone fyra timmar! I samma sekund rusade Leila, som skötte om väckningen, in i mitt rum.
-Åh, Ers Höghet, jag ber så hemskt mycket om förlåtelse! Jag borde ha väckt er tidigare! Jämrade sig Leila.
-Försök skärpa dig tills imorgon! Men hämta mitt morgonmål nu snabbt. Tack vare dig blir jag försenad! Skrek jag förargat. 
-Ack, jag ska göra mitt bästa, jag skyndar mig! Leila rusade iväg lika snabbt som hon hade kommit. När jag hade ätit och klätt på mig samt skött om min skönhet i rekordfart, hoppade jag i Limoucinens baksäte. Jag kom till Cafeet precis i tid! Där stod Yasmine redan och väntade.
-Hej Pärlis, du ser fantastisk ut idag!
-Kalla mig inte Pärlis, Yasmine. Vi måste uppföra oss ordentligt på offentliga ställen! Påminnde jag. Ändast fulla namn.
-Självklart, Pärlenos. Ska vi slå oss ner där? Yasmine pekade mot ett bord bredvid fönstret.
-Peka inte! Väste jag irriterat.
-Förlåt! Viskade Yasmine.
När vi satt oss ner, kom en servitris och frågade vad vi önskade att beställa. Jag beställde en räksallad, och yasmine beställde en syltmunk, eftersom hon hade ätit lunch där hemma.
-Nåja Pärlenos, vad har du gjort de senaste dagarna? Undrade Yasmine, medan hon högg in på sin munk.
-Prata inte med mat i munnen! Jag kan inte bli sedd med något äckligt matvrak, heller! Bannade jag.
-Visst... Mumlade Yasmine.

-I alla fall. Jag och Christopher hade ett bråk i förrgår. Han började säga, att hans mamma är viktigare än jag! Vilken dummer, alltså. Berättade jag upphetsat. Eller hur?
-Mmm... Ja.. Svarade Yasmine.
-Men tycker du att jag borde göra slut? Jag är inte säker. Han skickade nog sedan ett meddelande där han bad om förlåtelse. Men han är ännu skyldig mig ett par örhängen och ett halsband. Men jag gillar inte det när han gör såna dumma saker. Eller hur? Jag kan ju nog hitta en ny pojkvän på nolltid, det är ju inte frågan om det. Men tja, jag vet inte... Vad tycker du?
Yasmine såg ut genom fönstret, helt okoncentrerad på vad jag höll på att säga.
-Hallå! Ropade jag, och viftade med händerna.
-Åh, ja öh... Jag menar, jo, jag håller med! Stammade Yasmine.
-Har du någon som helst aning om vad jag just sade?
-Eh... Yasmine gjorde en grimas. Jag suckade ljudligt, och fortsatte att äta min räksallad under full tystnad.