Kapitel 3. Elcyklar och försvunna nycklar

Efter en lång och svettig resa i limousinens baksäte med både sin lillasyster som hade en förskräcklig snuva, och sin jobbiga Matte som bara inte kunde få det inproppat i sin lilla hönsjärna att hon inte var intresserad av elcyklar med automatisk dusch, var Pärlenos i desperat behov av en ordentlig avslappnande tur i simbassängen. För om några timmar blev det igen dags för en massa babbel och tjafs om elcyklar, nämligen på en middag med hotellets ägare. Pärlenos var säker på att ägaren också var en tönt som var i löjligt stort behov av onödiga elektronikuppfinningar dygnet runt, precis som Prinsessan. Alla Prinsessans vänner hade hittills varit sådana, så varför skulle inte Penny vara en sådan? Tänkte Pärlenos.

- Jag ska sticka i väg till simbassängen. Mumlade hon till Drottningen, som var fullt upptagen med att förklara åt assistenterna exakt precis var väskorna skulle ställas.

- Mmm, kom ihåg middagen sedan klockan sju. Vill du låna min elcykel med automatisk dusch, fast utan elcykel? Erbjöd Prinsessan.

- Prinsessan, det finns duschar i simhallen! Tror du att alla skruvar loss sin dusch där hemma och tar den sedan med sig, eller? Sade Pärlenos torrt. Hon grabbade tag i sin simdräkt och handduk och släntrade iväg till hotellets spa. Pärlenos hade tur denhär gången, det fanns inga andra i bassängerna, det var bara en dam på bassängkanten som gick bort inom några minuter. Pärlenos älskade att dyka i den djupa bassängen, speciellt när det var alldeles mörkt i självaste spaområdet och det var bara regnbågsfärgade lampor under vattnet som lyste. Tiden gick fort, och när hon såg på klockan var den redan halv sju. Pärlenos gick för att hämta sin nyckel till sitt skåp där hon hade sina kläder från bassängkanten. Men nyckeln var inte där! Hon kunde ha svorit på att hon lämnade den där. I panik hoppade hon tillbaka i bassängen och kollade ifall nyckeln hade trillat ner på bottnet. Men nyckeln var spårlöst försvunnen! När Pärlenos tänkte på saken, var det ju mycket möjligt att någon hade ändå varit i simhallen när hon kom,och lurat på henne tills det rätta tillfället kom. Det var ju ändå så mörkt...